Telefonskräcken låg och lurade bakom hjärtat, och inte hjälpte det att någon av mina härliga grannar började tokborra i väggen mitt under ett av samtalen! Men nu har jag iaf ringt en tidning som jag VERKLIGEN vill skriva för (det finns nog ingen tidning som jag inte vill skriva för, men det här skulle vara en dream come true, om ni förstår.)
Mitt mål var ju att boka ett möte, men dessvärre tog de inte in frilansare "på det sättet" (?). Jag fick tillslut en chans att skicka arbetsprover och idéer till en nyhetschef. Det känns bra och är bara att tacka och ta emot.
Ibland när jag ska ringa någon högt uppsatt människa så får jag för mig att jag måste skriva ett "pratmanus". Där skriver jag vad jag ska säga, och vilka referenser jag har, ifall jag skulle få hjärnstopp. Så här kan det se ut:
Per brukar säga att det här bara är ett stressmoment, och kanske har han rätt. Men skulle jag sluta skriva pratmanus så glömmer jag väl vad jag ska säga, och så sitter jag där... En dag kommer jag nog skratta åt det, men när jag väl sitter där är manuset ett tryggt och behövligt stöd till en telefonskraj skribent.
Bra jobbat! Smart med pratmanus tycker jag. Det ska jag anamma :)
SvaraRaderaKram!
Emma: Tack! För mig fungerar det väldigt bra - det tar bort ett orosmoment, nämligen hjärnsläpp. Kul om du vill prova! Hoppas det fungerar lika bra för dig som för mig! :)
SvaraRadera