Alldeles nyss fick jag ett bud på en artikel via mailen - ett bud som jag tyckte var alldeles för lågt. Jag ringde och diskuterade ämnet en snabbis med min mentor, som höll med. Efter ett tiotal djupa andetag ringde jag därefter redaktören och förklarade hur jag kände...
Det var inte det roligaste samtalet jag hållit, men det gick igenom! Vi möttes halvvägs, gjorde en kompromiss - och jag fick ett högre arvode!
Just nu mår jag lite illa av den inre känslostormen, men det kommer nog att landa i en ljuv segerglädje. Tänk om jag för några månader sedan hade vetat att jag skulle vara så kaxig att jag kunde kräva ett högre arvode från en stor tidning? Herregud, det känns som att jag har vuxit en hel decimeter!
Jag har ingen aning om vilken bild jag kan lägga upp som speglar hur jag känner just nu, men det här är kanske nära; första gången jag såg Eiffeltornet var jag redigt lycklig. Ungefär så här lycklig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar