Den lediga lördagen

Idag var det tänkt att vi bara skulle ta det lugnt, sysselsätta oss med vad vi än kände för och ikväll ville Per bjuda på restaurang för att fira mina lyckade åtaganden i journalistvärlden! Det klagar man inte på!

Men sedan jag skrev mitt förra inlägg har jag blivit som förhäxad; artikelidén om vem som hittat på grodan är ju lysande! Varför har jag inte tänkt på det tidigare? Jag har nu ägnat de senaste timmarna åt research; jag har ringt varenda konditori i stan, jag har sökt på google, jag har pratat med bekanta och jag har slitit mitt hår; ingen verkar ha ett svar på denna enkla fråga!

Jag har ännu inte fått tag på Gävles två äldsta och största konditorier; de svarar inte på telefonen, trots mitt idoga ringande. Därför har jag mailat dem, och befinner mig därför i mitt vanliga problem, väntandet.

Problemet med den här artikelidén är ju att den måste ut senast på tisdag (fettisdagen), vilket innebär att den måste lämnas in senast måndag förmiddag. Detta innebär ju i sin tur att jag måste hitta personen innan måndag, intervjua dem OCH sälja in idén till Arbetarbladet. Eller Gefle Dagblad. Hmm. Det känns som att det är dömt att misslyckas, men det är värt ett försök!

Jag återkommer med besked.

Ungefär så här avlägset känns den här artikelidén...