När man ser tillbaks på saker och ting verkar de ofta mycket klarare än vad de gjorde under just den där stunden när det skedde. De senaste åren har jag lärt mig att tackla problem mer "heads on"; jag har konfronterat gamla minnen och jag har skapat nya. Och på vägen har jag haft ett enormt stöd, ett stöd som varit ovärdeligt och fullständigt avgörande för att jag skulle komma ut helskinnad på andra sidan. Detta stöd vilar på en enda persons axlar. Jag har så mycket att tacka denna enda person för, och var gång jag ser in i backspegeln inser jag hur mycket jag har att vara tacksam över.
Per, herregud vad jag älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar