Att våga bli lurad

Att presentera en idé för en tidning är en inte alltid helt enkel sak att göra. Dels är det nervöst att ringa chefredaktören och presentera idén, dels är det nervöst att därefter skicka ett välskrivet mail med synopser till densamma (eftersom de oftast inte har tid gå igenom idén per telefon). En del av mina vänner brukar fråga om jag inte är rädd att tidningen någon gång ska sno min idé, och strunta i att jag föreslagit det?

Nej aldrig, brukar jag naivt svara. En tidning har väl inte mage att göra det? Det är min idé, och den har jag patent på!

Det låter naivt. Och det är det. För ett par månader sedan ringde jag runt och skickade ut synopser till olika tidningar, bland annat en stor "mamma-tidning". Jag hade en idé om att intervjua en barnpsykolog kring hur man bäst råder bot på syskonfejder. Bra idé! tyckte tidningen. Sen hörde jag inget mer.

Gissa min förvåning när jag idag på Pressbyrån ser samma tidning, med rubriken: "Så fixar du syskonfajten!" Om jag känner mig lurad? Ja. Om jag tror att tidningen redan planerat in den här artikeln, innan jag ringt? Hahaha. Om jag fortfarande är naiv? Nej.

Pics: 1