Växtvärk

Jag är en sådan person som satsar 300 % eller 50 %. Jag har väldigt svårt att lägga mig på en "lagom" nivå, där jag anstränger mig precis i nivå med vad som förväntas och efterfrågas. Oftast ger jag mycket mer. Detta utvecklar givetvis min potential på många sätt, exempelvis genom att jag provar åtaganden som är helt utanför min "comfort-zone". Jag utvecklas och växer, men ibland blir det för mycket.

Växtvärk kanske vi kan kalla det. Idag har jag växtvärk. Jag har ställt overkligt höga krav och måsten på mig själv, i en karriär som jag knappt vågade tro på för ett par månader sedan. Det har lett till att jag fruktar för minsta bakslag, att jag misstror min förmåga och klankar ner på mig själv så fort något går lite fel. Det är inte hälsosamt.

Så nu drar jag lite i handbromsen; inte hela vägen ner, men lite lagom så jag får en chans att andas igen. Det betyder inte att jag ger upp, det betyder bara att jag ser lite sundare på min tillvaro.

Så idag har jag vilat. Maken har städat hela lägenheten och avslöjar nu att han bjuda på en fika på stan i vårsolen. Bättre återhämtning får man nog leta efter!

Hönan eller ägget?

När jag får en idé till en artikel ställer jag mig alltid frågan vem jag ska kontakta först; är det bäst att kontakta personen som ska intervjuas, eller är det bäst att börja med tidningen som ska köpa in artikeln? Om jag säljer in idén till en tidning så kanske det slutar med att personen som ska intervjuas tackar nej. Det ser inte bra ut gentemot tidningen. Om jag tvärtom kontaktar en person och frågar om de vill ställa upp på en intervju, varpå tidningen tackar nej, är det inte lika farligt. Men då står det troligen en person på sidan som är besviken och kanske ledsen över att inte få vara med i tidningen. Svårt!

Givetvis står jag i just ett sådant dilemma just nu; jag har äntligen hittat personer till en idé som jag spånat på i ett par veckor. Jag var helt säker på att någon tidning skulle vilja ha idén, men hittills har alla jag pratat med sagt att de gillar idén, men att de tyvärr inte har råd att ta in den. Så nu står jag här med en massa personer som är ivriga och villiga att ställa upp på intervju, men ingen tidning att luta mig mot!

Nåja, om ett par timmar ska jag på ett kvällsmöte med en kille som jag eventuellt ska intervjua för en helt annan idé. Oavsett om han tackar ja eller inte så blir det nog en trevlig fika i alla fall.

Pics: 1

Chefredaktör/Redaktionschef/Ansvarig utgivare?

När jag ska ringa till en Ny Stor Tidning, blir jag alltid väldigt osäker på vem jag ska ringa. Ska jag möjligen ringa redaktionschefen? Eller är det bättre att höra av sig till chefredaktören? Ibland är chefredaktören även ansvarig utgivare, och då blir jag nästan att fundera om den personen kanske sitter för högt upp, och inte egentligen arbetar med detaljer som artikelidéer från nya frilansare?

Alldeles nyss ringde jag till en stor Hälsotidning förlagd i Stockholm. Jag hade bestämt mig för att det nog var bäst att höra av sig till chefredaktören - i slutändan är det hon som tar de Stora Besluten, och skulle jag ha hamnat hos fel person tror jag att hon ser det som något positivt att jag iaf vågade ringa.

Givetvis hade jag hamnat hos fel person. Hon tyckte att jag skulle maila redaktionschefen med mina idéer. Sagt och gjort, det ska jag snart ta tag i!

Även om jag inte hamnade rätt känns det ändå enormt skönt att jag ringde, att jag gjorde ett bra intryck och att jag fick prata med tidningens mest uppsatta person. Att jag klarat av ett till Stort Samtal känns jättebra! Det blir lite lättare varje gång.

Pics: 1

Sega framsteg

Idag har jag checkat av ett par samtal som jag bävat för, vilket är oerhört lättande! Dels har jag ringt Arbetarbladets nöjesavdelning och pratat med dem om sommarjobb. Det visade sig att det enda jobb som de skulle lägga ut var en vikarietjänst som nöjesredaktör - men att de ansåg att jag var en bra kandidat! Tjoho! Givetvis slängde jag iväg mitt CV på en gång.

Jag har även ringt till tidningen i Sundsvall där jag tidigare arbetat, och försökte sälja in ett par idéer. De tyckte om dem, men dessvärre hade de inte budget för det. Synd.

Förutom den lilla framgången med Arbetarbladet känns det inte som att jag har kommit så långt idag. Känner mig riktigt seg och virrig, vilket inte direkt underlättar mitt jobbflyt. Tur har jag i alla fall att det är fettisdag idag, och att jag har en dunderursäkt att stoppa i mig en härlig groda (ni vet?). Så ska jag försöka ruska av mig den här förkylningskänslan till imorgon.

Bjuder på en bild av finaste tjejen som tack och lov mår bättre!

Ny dag, nya tag

Den här dagen känns redan betydligt bättre än sin föregångare. Saga (vår katt) är pigg och kry som aldrig förr. Jag har fått svar från "sommarjobbschefen" på om mina filer kommit fram som de ska - vilket de hade, deras mail hade bara råkat skicka någon annans personliga brev.. Ärligt talat var det ganska roligt att råka läsa någon annans ansökan, så det gjorde inte så mycket.

Dessvärre känner jag mig inte alls kry; ont i huvudet, ögonen bränner och halsen sticker. Är orolig att jag håller på att bli förkyld, så idag ska jag ta det lugnt. Jag ska ringa två viktiga samtal, gå till biblioteket och hämta mitt usb, samt köpa medicin till Saga. Men sedan bäddar jag nog ner mig i sängen och skriver på mitt manus resten av dagen.

Den här bilden tyckte Per att jag kunde lägga in i mitt CV. Jag tycker det är väldigt svårt att lägga in en bild som speglar allt det jag vill visa en arbetsgivare. Jag kan inte bestämma mig om den här bilden är bra eller inte. Vad tycker ni?

En sådan där dag

Herregud, den här dagen...

Katten har varit dålig. Datorn har dött. Mobilen har krånglat. En sommarjobbschef återkom och sa tack för ansökan - av någon anledning hade hon bifogat "mitt personliga brev": ett skitdåligt brev från någon (jag vill inte skriva namnet...) som var bosatt på Åland och pluggade svenska på distans (!)

När jag sitter och ska spara ett viktigt dokument kan jag inte hitta mitt usb - mitt viktigaste usb där jag har sparat mitt bokmanus, mina fakturor och alla mina gamla noveller! Jag måste ha glömt det på biblioteket!

Maken har haft en usel dag på jobbet. Mjölken är slut och när jag ska gå ner med tvätten så ser jag detta:

Så, vad gör man? Jo man tar ett steg tillbaka, andas och tänker. Omaka strumpor är bara att skratta åt. Biblioteket hade hittat mitt usb, så det kan jag hämta imorgon. Sommarjobbschefen har jag mailat och frågat om det blev fel med bifogningen? Den här dagen stryker vi ett streck över och nu bäddar vi ner oss med vår sjuka katt i soffan!
Tack och hej!

Manic Monday

Hittills idag har jag;

- Flängt iväg till veterinären med vår stackars katt. Inte nog med att hon blir åksjuk så fort hon åker bil, att bli klämd och petat på av en främmande kvinna (veterinär) är ju inte så roligt heller! De kom fram till att hon har en allergi, men de vet inte vad. Nu har vi fått piller med kortison som hon måste äta. Stackarn.

- Försökt inse att idén med semlorna nog måste ges upp. Jag har inte fått tag på någon som kan svara på vem som kom på Grodan, och deadline är snart utflugen. Synd, men jag tar igen det nästa år.

- Försökt hitta folk att intervjua till min nya, lite hemliga, idé. Det går sådär.

- Försökt lugna mina nerver över det här med sommarjobb. Herregud, kan de inte bara höra av sig idag? Det skulle vara så fint att höra ifrån någon, och i alla fall få lite boost.

Nu måste jag slänga mig in i jobbet igen. Det känns som en stressig dag idag.
Allt gott till er!

Pics: here