Jag vill, jag kan, jag ska!

Jag och min syster brukar skämta om att vi har en efterrättsmage; i den ryms alltid en liten efterrätt, oavsett hur proppmätt man är.

Jag tror att jag har något liknande i hjärnan, fast för inspiration. Oavsett hur mycket jobb jag har, hur mycket som händer i livet omkring mig, finns det alltid plats för en idé som kan skina ljus över tillvaron. Och den idén biter sig gärna fast, utvecklas, kräver utrymme och tid. Och tillslut sitter jag där; har ont i huvudet av återhållen energi eftersom jag inte genast får utlopp för denna fantastiska, världsomvälvande tanke. Precis som om jag smällt i mig en semla direkt efter en fantastisk varmrätt.

Jag tror att jag måste ta en springtur. Mötet med min mentor var enormt inspirerande, och det känns som att hjärnan när som helst kommer explodera av övertryck. En liten joggingtur brukar fixa till det hela.

Tjingeling!

Pics: 1

Pirr i magen

När jag vaknade imorse hade jag en underligt förväntansfull känsla i kroppen; det kändes som att det här var en dag som jag längtat efter, som att jag inte kunde vänta på att kliva upp, som att jag hade pirr i magen!

När jag tänker igenom det jag ska göra idag så händer det egentligen inget häpnadsväckande; jag ska göra research inför intervjun imorgon, jag ska på ett fikamöte med min mentor och jag ska planera lite med förlaget. Och det är allt. Och ändå är den där; känslan av att det här kommer att bli en helt underbar dag!

Kanske beror pirret på intervjun jag ska göra imorgon, kanske beror den bara på att jag sovit som ett barn inatt. Men jag skulle tro att känslan av tillfredsställelse, för det är nog den korrekta definitionen, beror på att jag lever och mår bra och att flödet i mitt liv rör sig lugnt och stabilt.

Hoppas ni också får en underbar dag fina läsare!

Pics: 1

Känslosamt

Så fort jag höll fakturan i mina händer insåg jag att det här var något speciellt. Det var som om situationens storhet och allvar kom över mig; det här är min första faktura. Min första faktura! Knäna blev svaga, synen dimmig och jag mindes inte längre hur man stoppade ner ett papper i ett kuvert.

På något sätt tog jag mig tillslut till brevlådan. Väl där stirrade jag på kuvertet i ungefär 10 minuter för att försäkra mig om att det väl igenklistrat, att frimärket satt där det skulle och adressen var läsvänlig.

Och sedan släppte jag ner det i lådan.

Det låter bara fånigt när jag försöker beskriva det, men det var väldigt känslosamt. Herregud, resultatet av min skrivna text är på väg ut i stora vida världen.

Jag är så fruktansvärt stolt.

Pics: 1

Hjärngympa

Lösning = (nytt problem)! Det verkar vara mitt livs ekvation.

Jag har nu skrivit och sparat ner min första faktura, jag skulle precis sätta mig ner och skriva adressen på kuvertet när jag inser... vilken adress ska jag skriva? När jag pratade med min uppdragsgivare så sa han bara "Skicka fakturan!" Och så var det inget mer med det. Nu är jag helt perplex; ska jag skriva tidningens adress? Eller ska jag möjligen skicka den till tidningens personalkontor? Eller ska jag skicka den direkt till chefredaktören?

Men jag har gjort som jag brukar; tar ett steg tillbaka och andas. Nu har jag skrivit tidningens adress och gjort en attention till chefredaktören. Om det blir helt fel så antar jag att han vet vem jag är, och att han kan vidarebefodra brevet till rätt skrivbord... Jag återkommer med hur det hela förlöser sig.

Pics: 1

Check!

Yes! Alldeles nyss fick jag svar från en person som jag hoppats på att få intervjua till en tidning nästa vecka - och han tackade ja!

Jag har kommit att inse att detta med att ligga på, pressa lite och prova gränserna för de intervjuades tålamod, inte är farligt. Tvärtom är det ett krav för att man ska komma någonstans i den här branschen. Tidningen som jag nu ska skriva för har dead-line nästa torsdag, och han som skulle intervjuas kunde egentligen inte ses förrän nästa fredag. PANIK! Men med lite snälla ord och pushning, ändrade han om i sitt schema och kunde ses nu på fredag. YES!

Så här bra känns det nu:

Herregud vad jag längtar tillbaks till Thailand. Men just nu känns ingenting omöjligt!

Andra andningen

Hjärtklappning, ångest och huvudvärk - ungefär så har jag mått idag.

Men när jag äntligen var klar över beslutet med faktureringssystemet, tog jag ett steg tillbaka och tittade på allt det som jag åstadkommit idag. Jag har rätat ut frågetecken kring debit, kredit och kontering. Jag har dammat av en hel massa bestämningar och ord i huvudkontoret, såsom faktureringsmetod/kontantmetod, mervärdesskatt och VAT-nummer. Jag har dessutom skrivit min första faktura, ringt otaliga gånger till Skatteverket och rett ut ett tiotal frågetecken med förlaget.

Att ta ett steg tillbaka, andas och se över det man faktiskt åstadkommit, är som att komma in i en andra andning för mig. Man har lagt det svåraste bakom sig och är nu redo för hemvändningen.

Ikväll ska jag bara ta det lugnt och ta hand om min förkylde man. Vi ska krypa upp i soffan med en film och lite kladdkaka tror jag. Det förtjänar vi båda två efter den här dagen!

Gulp!

Nu har jag gjort det - sålt min själ och hoppas på det bästa!

Jag har beställt faktureringssystemet/bokföringsprogrammet som visserligen kostar en slant, men som förhoppningsvis kommer spara mig många oroliga nätter. Det var ett stort beslut, men det känns bra än så länge. Det var ett sådant där beslut som jag i slutändan överlade på magkänslan, och den var inte osäker på den här punkten. Jag har dock inte gjort någon faktura än, får återkomma om det!

Pics: 1